Hoho Pandor,

de närmsta dagarna har det varit lite tyst från oss. Men det betyder inte att vi inte har upplevt mycket…eller att vi har glömt er! Vi var så upptagna att vi knappt haft tid att skriva. Tyvärr kan vi inte berätta allt men ett par saker tycker vi är roliga:

Aaalltså vid varje hörn finns det automater! Man kan inte bara köpa godis och dricka i dem utan också leksaker, färska ägg, växter eller glass som man måste fånga först! Jag fångade något lustigt…:)

Jag har köpt mycket serietidningar i automaterna. Tyvärr kan jag inte läsa dem eftersom de har ett annat sätt att skriva på här. Men de ser i alla fall coola ut i min samling. Robby översatte också ett par av dem åt mig.

Robbys familj har något väldigt praktiskt: ett bord med uppvärmning! När det är kallare på kvällarna så sitter vi vid bordet och värmer oss. Det är riktigt mysigt!

Familjen har också ett konstgjort akvarium där det simmar omkring elektriska fiskar De ser verkligen ut som riktiga fiskar! Roligt va?

Dessutom har vi upptäckt något roligt till bloggen: Japanska smajlisar! Här skriver man inte ansikten från sidan som vi gör utan man skriver dem så att man kan läsa dem utan att behöva böja huvudet. Det ser riktigt gulligt ut! Jag har skrivit ned några åt er här:

(^_~) = Blinka med ögonen
(^_^) eller (^.^) = Skratta
(>_(^_^)/” = Blinka
\(^_^)/ = Hurra!
(-.-) = Tycka att något är dumt
(T_T) = Gråta
(*_*) = Svärma för något med tindrande ögon

Pröva dem! Eller kommer ni kanske på ännu fler?

Och frågornas fråga: Vad finns det för nyheter på Panfu? Hehe, nu är det ni som är superreportrarna. Vi ser fram emot vad ni har att berätta! \(^_^)/

Håll höjd
Max och Ella och Thysan(^_^)/”

Hallå era gosiga Pandor,

egentligen så ville jag ju se hur det går för Max och Ella i Japan i min kristallkula igår, men istället så dök enhörningen från hemliga skogen upp:

Bilden gjorde mig mycket orolig. Så jag tog mina pandaben och min kristallkula och sprang till hemliga skogen. Där var enhörningen som vanligt; lite blyg, men annars helt lugn. Varför är den då så motsträvig i kristallkulan? Och vem är den andra Pandan? Då kom jag på att Horsey ju är den som känner enhörningen bäst. Det var ju ändå han som tog den till Panfu en gång i tiden. Framme vid ladan visade jag honom min kristallkula. Horsey spärrade upp sina ögon och hans ansikte blev rött som en tomat. Sen röt han ilsket: “Håll den där enhörningen långt borta från mig! Jag vill inte ha något att göra med det där otacksamma djuret!” Han la sedan surt armarna i kors och tittade irriterat upp i taket.

Det var naturligtvis inte så mycket till hjälp för mig. Så jag frågade Henry, sadeltillverkaren. Han avslöjade vad det var frågan om: “Mannen bredvid enhörningen är Horsey som ung! Konstigt att du skulle visa mig den bilden just nu. Jag håller just nu nämligen på och tillverkar enhörningssadlar åt Pandorna.” Så bilden är från det förflutna och inte från framtiden! Men varför är enhörningen så skygg och varför vill inte Horsey prata om den? Henry har lovat att berätta hela historien för mig när han inte är så stressad och har mer tid.

Nu ska vi se fram emot nästa vecka till att börja med. Då kan vi rida på enhörningen. Spännande! Ser ni redan fram emot det?

Love & Peace
Kamaria

P.S Max och Ella mår förresten bra. De skickade ett SMS till mig idag och lovar att höra av sig i morgon. I morgon eftermiddag ska jag också avslöja vem som van tävlingen jaaaaaaaaaaa jag som är med i tävlingen!