God morgon Pandor,
Ella är i badrummet. Då kan jag berätta hur det slutade på Fujisan. Ni minns nog att jag stod där helt ensamt och att en pandatass tog tag i mig ur dimman. Först försökte jag vilt att slita mig loss. Men sen märkte jag att den andra tassen kändes alldeles mjuk och varm och ja…skön på något sätt. Jag höll den hårt, spärrade upp ögonen och stirrade spänt åt det hållet som tassen kom ifrån. Först såg jag bara en rosa ärm, sedan ett lila skärp och till sist blont hår. Då trillade polletten ned: det var Ella som höll mig i tassen! 
Jag måsste ha stirrat på henne länge för hon ryckte i min jacka och sa “hallå, är det någon hemma?”. Jag blev alldeles röd i ansiktet men det såg Ella som tur är inte genom dimman. Hon drog med mig i händerna och släppte inte förrän vi var uppe på toppen. 
Max, skriver du hemliga meddelanden till Pandorna? Tss!
Öhm, ja alltså… 
Hihi, det är väl inget att skämmas över. Hej Pandor, hur mår ni? Kamaria har berättat att “fettfria-pommes-partyt” börjar idag. Det blir säkert roligt!
Hmm, pommes frites med ketchup. Det får det att vattnas i munnen på mig bara jag hör det. Jag får långsamt nog av pasta och rå fisk!
Det säger du bara för att du inte är så bra på att äta med pinnar. 
Tänk er, Max stack pinnarna rätt genom sushin och åt på det sättet.
Det funkade ju jättebra. Jag förstår inte varför inte alla gör så här.
Låt mig gissa: för att det är jätteohövligt och ser barnsligt ut! 
Nåväl, Max har ju lite tid att öva. Idag går vi till kejserliga palatset i Tokyo. Där bor till och med en riktig kejsare och prinsar och prinsessor fortfarande, ungefär som prins William och Cate. [DRÖM] Vi hör av oss igen i dagarna.
Håll höjd tills dess
